jag hatar det här.
Jag förstår inte vad felet är längre.
jag försöker få det att bli som förut.
men det verkar som om du inte ens bryr dig längre?!
häromdagen höll jag på att släppa taget om allt.
stänga mina ögon och aldrig mer öppna dem igen.
Mitt hjärta kan inte ta mer skit, jag orkar inte.
Innan jag lärde känna dig saknades en stor del av mig
mitt hjärta krossades för många gånger, och gång
på gång lagades det av någon som väldigt snart krossade det igen.
men du krossade mig aldrig. du gjorde mig hel. du var den delen som
jag saknade. jag behöver dig, jag vet det. vi behöver varandra!
Nu känns det som om hjärtat krossas igen, snälla prata med mig!
säg inte att du inte bryr dig längre. Jag klarar inte av att förlora dig också.
De senaste åren har jag förlorat allt för mycket. Men du fick mig alltid att
känna som om jag hade allt i världen, när du kramade om mig
så behövdes inget annat. Det var som om allt jag
nånsin förlorat kom tillbaks när du höll om mig.
De här senaste åren har varit de värsta i mitt liv. du var en av de
få som kunde se vad som hände, hur jag mådde.
Du var den som kunde få smärtan att försvinna. utan dig här kommer allt
hemskt som hänt mig tillbaka igen. Jag vill veta vad vi kan bli, Jag vill
uppleva oss. Jag vill ha dig här, fånga dig när du faller. hålla din hand när
allt går fel. Krama om dig när allting rasar. Jag vill bara ha dig <3!
